Grunderna i Kalkningen

Hej på er.
Jag heter Daniel och jag är nyanställd här på Värmlands läns Kalkningsförbund.
Det är jag som kommer att sköta en del av uppdateringarna här på hemsidan, det som är bra med att vara ny på jobbet är att man kan skylla på just detta om något blir knasigt, och det kommer jag utnyttja 😉

Jag tänkte försöka mig på att förklara grunderna i det här med Kalkningen av våra vattendrag och varför vi gör det.

FÖRSURNING AV SJÖAR OCH VATTENDRAG
Sveriges blev påverkat av sur nederbörd under 1900-talet. Denna sura nederbörd kom dels från Sveriges egna industrier men även med nederbörd från omkringliggande länder i Europa.
Den huvudsakliga orsaken till försurning är den omfattande förbränningen av svavelhaltig kol och olja under 1900-talet. Värmland och västra Götaland är två områden i Sverige som fått mycket av dessa utsläpp. Idag har minskade utsläpp lett till att nedfallet av sulfat nu är nere på samma nivåer som för hundra år sedan. Däremot så finns dessa försurade ämnen i marken runt våra vattendrag och vid kraftiga regn tar sig dessa ner till våra vatten. Detta fenomen kallas för surstöt. Detta sura vatten mäts i måttet pH.

PH
pH är ett logaritmiskt mått på surhet. För många låter det kanske som att pH 7 och pH 6,7 är ungefär lika, men bara i dessa tre decimalsteg ned är försurningen fördubblad. Det innebär att en lösning med pH 6 är 10 gånger surare än en lösning med pH 7. En lösning med pH 4 är 1000 gånger ggr surare än en lösning med pH 7.

Påverkan på fisk
Försurningens effekter på vattenlevande organismer blir märkbara när pH-värdet ligger kring 5-6 och det är då inte nödvändigtvis pH-sänkningen i sig som är huvudorsaken utan följdeffekter av den, såsom utfällning av metaller som aluminium. Fisk tar huvudsakligen skada av låga pH-värden samt höga halter av oorganiskt aluminium som löses ut i vattnet vid försurning. Det är främst rommen som tar skada av det låga pH-värdet då rommens äggskal bryts ner, vilket leder till att rommen inte kläcks.
Yngel och vuxen fisk är mer känsliga för utfällningen av aluminium då denna kan sätta sig på gälarna och kväva fisken. För de bottenlevande djuren så är musslor, snäckor och kräftdjur mest känsliga för försurning eftersom det blir svårt att bygga skal. Även plankton påverkas av försurning vilket leder till att det ekologiska kretsloppet rubbas då de dels utgör föda för många djur men också då de producerar syre.

Mört en indikator
Mört är en av våra känsligaste fiskarter och skulle den ha minskat eller försvunnit kan man misstänka försurningsskador. Ovanligt stora fiskar i vattnen kan betyda att försurningen slagit ut mycket fisk och de få som klarar sig kan växa utan konkurrens. Karpfiskar såsom sarv och mört är känsligare än abborre, gädda och öring. Reproduktionen hos mört och sarv blir störd redan då pH understiger 6 medan abborren, gäddan och öringen påverkas runt 5,5. Kräftor och öring får problem då pH understiger värdet 6.

Kalkning för att rädda vattnen
Flera instanser i Sverige jobbar för att minska försurningens inverkan på våra vatten. Om vi inte arbetar med detta så kommer heller inte de andra jobben med biotopvård eller fiske att ge resultat. Utveckling och forskning sker hela tiden för att hålla våra vatten vid bra status.
För att få ordning på det här med försurade vatten så kalkar vi våra vatten. Detta gör att vattnet ändrar sin pH tillbaka mot neutralt. Kalkpulver sprids via båt eller helikopter i sjöar samt kalkdoserare i rinnande vatten. Kalkningen sker under sommar och höst i sjöarna och i rinnande vatten under de isfria månaderna. Kalkning på land får dock sällan göras då kalket påverkar djuren på marken negativt. I Värmland är det Värmlands läns kalkningsförbund som förvaltar kalkningen. Kalkningsförbundet har sedan via upphandlingar entreprenörer som utför själva kalkningen.

Uppföljningar görs under året med hjälp av vattenprovtagning. Detta görs genom vatteninsamling av olika medarbetare som kan vara konsulter, föreningar eller kommunanställda. Provtagningarna ska tas vid ökande vattennivåer för att träffa surstötarna. Flera provtagningar görs på flera vatten under ett år i hela Värmland ( samt hela Sverige ). Vattenprovtagningen ger en ögonblicksbild på pH (samt andra parametrar) vilket ger ett hum om hur kalkningen verkat.
Vattenproverna som de tar skickas sedan till ett labb och svar skickas sedan ut för sammanställning.
Länsstyrelsen sammanställer sedan i slutet av året och gör sedan en kalkningsplan för nästa år. Planen kommer då öka eller minska det ton kalk som ska spridas per vatten.
Så fortsätter kalkningen år efter år , i vissa områden där det påvisar att vattenkemin är tillfredställande kan vi sluta kalk och i vissa vatten kommer kalkningen att fortgå lång tid framöver.

När vattnen visar bra kemi måste man också se till att övrigt arbete i vatten sker som biotopvårdsarbeten och liknande. Här är också Kalkningsförbundet engagerade och kan hjälpa fiskevårdsområden eller andra intressenter att starta upp projekt och söka statliga medel för att genomföra projekten.

Detta var mitt första inlägg. jag tycker det gick riktigt bra. Ta hand om er i dessa Coronatider /Daniel